"Suddenly I want to run, chase me! - oh, now I'm sad"

Mjahapp. Så var veckoslutet förbi, och januari. Och imorgon är det, högst antagligen, sista normala skoldagen i gymnasiet någonsin.
Veckoslutet bestod av en yr keikka på Fé, kinamat och Serendi. Och mer än så, förstås.

Idag har majoriteten av dagen gått till att se på Family guy. Drack te och såg på Friends med Jenny också. Angenämt.


Brian och favorit-Stewie

Lever ateisterna månne mera rätt än de kristna? En ateist tror inte på ett liv efter döden, och lever därför detta liv fullt ut.
Och respekterar det mycket mera. (Eftersom jag tog upp Bibeln i det förra inlägget så måste jag ju nämna detta, fniss.)
Men jag är nog en agnostiker.

Jag har också insett vikten av att kunna prata sitt egna modersmål, även när det gäller kärlek. Det är ju trots allt ens känslospråk.


Amanda


Vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant

Vad är kärlek?
"Enligt en urgammal tanke innebär kärlek en upplevelse av att smälta samman med en annan människa", läste jag i filosofin.
Man kan nog inte förklara det. Kanske är det en biologisk reaktion-lukt-parningsinstinkt, personkemi, intellekt, trygghet, närhet..
En ständig strävan.

Jag trodde jag aldrig skulle nämna det här men - Bibeln.
Det finns faktiskt två saker jag gillar i denna bok;

Höga visan:
"Du har fångat mitt hjärta, med en enda blick har du fångat mitt hjärta"
"Jag sov, men mitt hjärta var vaket"


Och ordspråken:
"Också när man skrattar kan hjärtat värka, och glädjen kan sluta i sorg"




Ikväll har jag sovit tre timmar. Ätit soppa och fått tillbaka kappsäcken, som var mer eller mindre möglig - men ändå!

Vi älskar Stewie. Jennyskicka!


då är det du som går i solglasögon och saknar någon -  du aldrig haft,
Amanda

Cry Baby

Denna film från 1990 är definitivt sevärd. Den är dock ganska kort, inte så djup och lite en parodi av Grease.
Perfekt val när jag inte är precis på det mest skinande humöret. Men unga Johnny Depp gör den såklart otrolig.
Jag önskade att jag hade kunnat hoppa genom rutan och pussa honom, men de lyckades jag ju då inte med. Han gör mej pirrig.
En favoritscen.


Några favorit-sekvenser, på huvudpersonerna;



Amanda

radamsa, radamsa

Idag har jag för det mesta suttit på café.
But, today I have been doing this;



Och nu är inte klockan min vän längre.

Jag laddade ner Cry Baby som jag någon dag skall ta och se. Mest för att Johnny Depp är med, såklart. Tittabarapådethär!


jag önskar att jag var en sån' som inte tänkte alls,
Amanda


Och jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss

På fredagen rökte jag, Jenny och Lucas vattenpipa hos mitt.
Vi lyssnade på detta, vi drack lite, vi spelade sanning och konsekvens och sedan for vi till Fé.
Efter lite tequila och vodka russian blev kvällen snäppet galnare, och Jenny drog dom bästa replikerna.




Amanda

Lite av London i bilder

Då är det kanske dags att summera Londonresan kort.

När vi hade väntat i två timmar på flygfältet slapp vi äntligen på flyget.
Jag och Cati var otroligt slöa och vår snuskiga humor blev ett faktum då vi läste detta;


På chipskartongen.


...och på pepsikorken.


Nästa dag då våra kappsäckar även aldrig hade anlänt - såg vi väldigt slitna ut. Så efter en shoppingrunda på Oxford street...


...drack både jag och farmor Corona och åt god mat.


På kvällen for vi till en mysig pub och drack Bulmers. Dom trodde vi var children, och vi fick oss ett gott skratt.


Nästa dag orienterade vi oss på Londons gator.


"Casso och kartan".


I met Santa! In a souvenir shop.


När vi sen besökte Madame Tussauds fick jag äntligen träffa mitt livs största kärlek. Enda negativa är väl att han är av vax.


Vi träffade Shrek (och pepparkakan).


Jag skrattade.


Vissa såg väldigt verkliga ut.


Förutom Bob Marley såg vi alla möjliga. Orlando Bloom, Marilyn Monroe, Michael Jackson, Obama, Bush osvosv.


Vi omvandlade ett mynt.


Och åt chokladfondue; jordgubbar och marshmallows. Sedan lämnade vi Madame Tussauds.


Vi for till Piccadilly Circus.


Där besökte vi ett italienskt café och drack Latte och åt (det fanns glutenfritt!) brownies.


Som jag sa förut; "Casso och kartan".


Jag gjorde som jag hade lovat och skickade ett kort.


I en park träffade vi tama ekorrar! Och ankor.


Detta fanns i samma park.


Vi såg Big Ben (vi var äkta turister) och här är London Eye och en snude Amanda.


Vi for till Londons "Chinatown" på en kinesisk buffet. Jag försökte äta med pinnar.


Ibland på kvällarna satt vi på hotellrummet och åt godis, såg på tv och drack Pellegrino.


Men denna kväll for vi till en större pub - O´neills. Det var väldigt nice.


När Amanda fick bestämma åkte vi åt fel håll i metron. Men det var småroligt och sedan bytte vi till rätt metrovagn.


På den tredje dagen åt vi morgonmål på Garfunkel´s. Efter det besökte jag och farmor en art-shop och köpte penslar och färg.


Efter småshoppas i blötväder kände vi oss kulturella när vi for till British Museum. Stort som bara vad, så vi gav upp tidigt.


Vi åt på en indisk restaurang och vi fick väldigt mycket och stark mat. Det var gott.


På kvällen for vi och se på Dirty Dancing. The classic story on stage. Älskar filmen, men dom lyckades ändå göra den väldigt bra.


Vi köpte på skoj Dirty Dancing rosa korta short och svindyrt sura godisar. Huvudpersonerna var otroligt bra, och danserna med.


På den fjärde dagen då vi trodde att vi skulle få flyga hem, åt vi gott morgonmål. Och jag tyckte marmeladerna var väldigt söta.


Efter en dag av väntan och cancelled flyg var vi väldigt slitna och upprörda. Vi åt och jag beställde utan tvekan Magners cider.


När vi sluppit till Heathrows flygfält på fredag morgon, drack jag Starbucks choklad frappuchino. Megamakee!


När vi mellanlandade i Köpenhamn blev det en del väntas. Men flygfältet var nog en höjdare.


Jag återförenades med en gammal favorit, Chewitz, som jag hittade i London. Jag hamstrade och de tog slut alldeles för snabbt.

Amanda

London, here we come! And we never came back - almost.

Hello you.
Det var verkligen London, baby. Det blev en blanding mellan Robinson och Amazing race.
Vissa kan kalla det för en mardrömsresa men efter alla omständigheter så var det den mest lärorika av dom alla.

Det hela börja med att flyget var överbokat och två timmar försenat. När vi kom fram till London så hade våra kappsäckar stannat i Helsingfors.
De skulle skicka dom till London och sedan till hotellet, men de kom inte på hela resan och har inte ännu heller kommit.
Vi klarade oss utan allt innehåll i kappsäcken på något underligt vis. Vi nödshoppade och smörjde in oss med en gurk-kräm varje dag.
När vi sedan skulle flyga hem, så var det tydligen det värsta "snövädret" dom hade haft på 30 år. Så banorna va så isiga att nästan inga flyg lyfte.
När vi hamnade kasta bort alla vätskor, checkade in, hade biljetten i handen och väntade på att stiga på flyget - då blev det cancelled.
Så vi satt några timmar till och väntade på att rebooka resan. Då sade dom att vi skulle tidigast slippa hem på måndagen.
I full panik beställde pappa en annan resa med ett annat flygbolag som mellanlandade i Köpenhamn, och gick från ett annat flygfält.
Vi orienterade oss med olika tåg till Feltham, där vi hittade ett hotell som vi sov på. Vi hamstrade godis och kollade busstider.
På morgonen for vi till ett av världens största flygfält, Heathrow, och vi slapp otroligt nog hem - utan kappsäckar.

Det var det med otur. Dock hade vi lite otur i allt möjligt, men tillsist blev det så sjukt med hela grejen så vi bara skrattade.
Vi gjorde mycket trevligt också. London är en fin och mysig stad. Men det skriver jag om nästa gång, med foton.





Idag har jag krapula-nödshoppat i Jumbo. Och nu är jag allt för trög för att dra mig till sängs. So long!

Amanda

 


London, baby

Snart sticker jag iväg till London med min kära syster, kusin och farmor.
Hoppeligen slipper man iväg i detta vinterväder. Är tillbaka till veckoslutet.

Tillsammans med denna hund här nedanför är två låtar. Den första tycker jag att är roande - med en bra "video", den andra är bara fantastiskt fin;



 


hejdå,
Amanda


jag önskar att jag var en höjdare på att ha tålamod. eller är jag?

Är helt slut i hela kroppen efter att ha snoukkat med Cessi i Meriteijo idag. Skratt och komiska upplevelser fanns det nog.
Vi var på utfärd med Grisn, det var visserligen svinkallt men Cessi hade t.o.m. utrustat sig med angora-dräkt och jag trivdes bra i mina lila byxor.


Hittade även foton på några av mina kära julklappar;


Här är bl.a. berlockarmband, badrock, pund, alkoholmätare av Farfar och Jennys & Cessis småsnuskiga julklappar.

Amanda

...att väntan inte leder någonstans

Well. Nyåret var som sagt, lot of fun! Vi var några timmar hos mitt först, jag och Jenny, och åt snålsoppa, drack vitt vin och cloudy apple,
spelade sanning (och konsekvens), hörde på Ett orm och var väldigt tröga med att bege oss iväg.

Somsagt spenderades resten av kvällen och natten hos Ida. Det var great, very great. Så new years eve - in a nutshell;
Vi rökte vattenpipa som jag drog med mig, jag och Axo masserade varandras fötter, jag vräkte i mig kalla köttbullar,
vi svepte och korkade champpis, vi hörde på Blue Hawaii och sjöng "Show me your genitals" hela kvällen, vi pussades,
jag ringde Björn och önskade Gott nytt år, vi ropade och svor att 2010 skall bli minst lika bra.
När jag och Jenny staplade hemåt och skulle sova hos mitt, ringde Jenny till Leffe och hon somnade brevid huvudmasseraren.



alla foton blev mer eller mindre suddiga - och misslyckade. but that's just nice. 



Har bara varit hemma idag. Jag har överträffat mig själv - men ändå inte fått något vettigt gjort.


"jeje min mamma sjunger utan läppar",
Amanda