Bye bye Amanda - and then she went

Min sista vecka i Finland var superb.
Det blev kinamat med barndomsvännen Katja och hemlagad lax hos min kära farmor. Även en runda till gymnasiet för att hälsa på Linda blev det.
torsdagen blev det en jäkla Arrivederci-kräftskiva hos Malou. Jag satt mittemellan Henrik och Simon så ni kan gissa att kräftskivan blev snurrig.
Henrik deckade runt nie och Jenny deckade brevid runt tie. Vi dansade lite till "natteravn" och jag tappade min skorem (som återfanns nästa dag).
När Jenny och Henrik vaknat till liv några långa timmar efteråt gick vi, eller snarare haltade jag utan skorem, till Henriks för en småsömnig efterfest.
Först satt jag på trappan. Sedan låg jag och Jenny i sängen och skrattade åt sälen Luffe, och Gustavs misstolkning av "Memories";
"It's getting late but I don't... know". Men visst är det ju lite genialt.

Hela två bilder från kräftskivan;


Jenny och Henrik.


Jag och kavaljer Simon.


Fredagen var måttligt trög, men efter lite slö-packas drog jag mig till Baywatch för att ta några sista drinkar för uteterass-säsongen. De sjönk.
Efter ett varv via Willes och Christas drog jag, Jonski och Lucas till Fé. Jonski glömde sina pengar i bankautomaten. Sedan shottade vi tequila.
Bobo befann sig även på Fé, och jag och Lucas skulle dansa men vi tyckte det var alldeles för bastu-aktigt så Lucas slog sitt huvud imisstag istället.
Sedan kom min kära syster efter mig, och hennes kära pojkvän Bobo. Ett riktigt bra avsked av ett väl-sommarbesökt (inne som utanför) Fé.
Lördagen, min sista kväll innan Stockholms-flytten, var magnifik tack vare mina dunderfina vänner och särskilt Cecilia och Jenny som ordnade allt!
Det började med att jag, i Jennys bil, fick en mindre-smickrande-T-skjorta på mig, och skulle ta några klunkar av min present: En iskall Koskenkorva.
Sedan skulle jag köpa kondomer i Abc och säga att det är bra att vara "protected". Jag sa visst protective. Och gumman i kassan stirrade på mig.
Sedan for vi till pappas jobb där jag skulle sjunga en snapsvisa. Planen var väl att sjunga den på torget - tur så regnade det så torget var folktomt.
Efter en rosa halsduk som bindel, bilbyten samt dansband i bakgrunden var vi framme hos Cecilia. En tur efter en stereo och många glas bål...
...samt Koskenkorva-shottar hann hända innan dom flesta anlänt. Linda pimpade min T-skjorta med ett "Ruben <3" på baksidan. Det var komiskt.
Jag skulle piska folk som inte dansade till "americano" med björkris. Jag skulle medverka i ett "jag har aldrig spel" med Amanda-relaterade frågor.
Jag skulle dela ut, suga och blåsa upp kondomer. Jag skulle dansa lapdance för Ruben och Jenny gav ett fint tal åt mig, dock var de flesta fnissiga.
Sedan drog vi till Ettan. Vi inledde med minttu. Jag delade ut kondomer. Jag och Lucas dansade med varann i luften på Simons och Danis axlar.
Lucas bjöd på tequila. Och efter att en söt Freja och allmänt folk börjat fa från krogen, drog vi till Gregors trappa för att sedan vara på en brygga.
Jag och Jenny var väldans sentimentala. Och när Jenny tappade min mp3a i sjön till "my dream is to.." - "plums!" höll jag på att dö av skratt.
Det var hemskt vemodigt att komma hem den natten. För det var inte bara slutet på Ekenäs-boendet, utan även på sommaren.

De få bilder som fanns på min kamera (bilder från senare av kvällen fanns inte på min kamera) ;


Abc-incident.


Pappas jobb, snygg outfit.


Kreativ bindel.


Wille med minerna.


Hmm?


Tack alla ni som gjort den här sommaren helt oförglömlig - och otroligt wut. Ni är helt mega-amazing!


söndagen flyttade jag, och flygde, till Stockholm och pappa hängde med.
måndagen började skolan. Jag såg måttligt vilsen och ensam ut när jag blygsamt drog mig till multihallen där det var någotslags upprop.
Dock lyckades jag iallafall få syn på norsken från min audition, och mera komiskt blev det då den första pojken jag talade med var från Finland.
Så vad gick den första skoldagen ut på? Jo vi hade stomp med sopkvastar. Och lite introduktion. Ja, ungefär så. Det var en riktigt roande start.
tisdagen åt vi tapas med min pappas faster Stina som bor i Stockholm, och min pappa. Sedan for jag med några klasskompisar,
till ena klasskompisen Andreas; För att dricka vin, spela gitarr, sjunga/hoila, skåla och snacka skit. Runt ett drog jag till den sista bussen hem.
onsdagen flög pappa hem, var även ledig från skolan så sovde bort precis hela dagen. Sedan lagade, hör och häpna, Amanda mat. Chocking.
torsdagen indelades vi helt på måfå i små grupper. Musiker blandade med sångare. Vi skulle snabbt skapa något förvånande och annorlunda.
Jag var förskräckt av vårt förslag då bl.a. Martin (gitarristen), kom med förslaget att vi skulle blanda Mumin, reggae, disco och "holy diver".
Så det blev en Babylon-disco-Mumin. Förvånansvärt blev resultatet rätt lyckat. Och vi kunde bara fråga oss när vi sista gången repade;
"Vafan håller vi på med egentligen?". Efter skolan fick jag shopping-törst så lite pengar flög det iväg också (det är det som är farligt med Sthlm).
På torsdagskvällen kom den nyinflyttade grannen Sandra på besök. Det blev ett glas vin, några till och klockslaget bara rusade iväg.
fredagsmorgonen hade vi musikteori-prov. Jag kunde bara konstatera att mina skills från fiol-tiden med Pirjo var nästan helt bortblåst.
Vi uppträdde sedan med vår Babylon-disco-Mumin som blev riktigt omtyckt, och innan Kulturama-festen började for vi runt hörnet för att äta sushi.
Jag har aldrig varit ett stort fan av sushi, och inte riktigt nu heller, men mot min stora förvåning gick det undan. Sedan började festen.
Vi skrattade lite först åt lågstadie-disco feelisen, men när vinet kostade 20 kronor och alla yrade runt med alla, skrattade vi roat med istället.
Forna elever uppträdde med bravur, och efter några vingliga steg vinglade vi mot centrum. Dock splittrades alla, och efter lite Mcdonalds,
en imisstag-blottande flicka på toaletten och yrandes hit och dit satt vi oss tre stycken på Tgi friday´s på Stureplan och tog tequila...
...och några himmelens goda (och passligt dyra) drinkar.



Emma och jag, jag ser smått livrädd ut.


Matilda och en supergod mudslide.


lördagen tog det igen sin lilla stund innan jag piggnade till. Men efter ett rejält morgonmål och spaghetti med Sandra fortsatte festen.
Ingemar kom på besök och vi spelade ett "jag har aldrig"-inspirerat ölspel. Under bussresan mot centrum började Sandra dock må snäppet illa.
Snart kom hon på benen igen och när vi fått company drog vi till The bridge. Det blev några svindyra shottar, snubbliga danssteg, finska-prat,
och en ölfläckig topp som resultat. Det blev yrande och väntande på tunnelbanor och bussar innan vi, närmare halv sex, befann oss hemma.
Jag och Sandra råkade slumra till på en bänk i väntan på bussen. Det måste ha sett bedårande ut.

Idag har jag försökt spela piano i skolan. Det ingår tydligen i utbildningen. (Syster - hjälp mig!). Sedan skulle vi öva på en valfri låt vi skall framföra.
Många valde sånger där de kunde waila och hoila med bravur (vilket de lyckades super med), men lilla jag valde Norah Jones; "Come away with me".
(Får se om jag blir sågad). Efter att jag "lagat" ugnspotatis och räk-röra, kom brosan Ludde och hans kompis Douglas på besök, enda från Enköping.
Jag kan inte låta bli att skratta mig avig åt Ludde ibland.

Dagarna passerar, vissa med en måttlig längtan efter de nära och kära i bakgrunden, vissa med ett roande drag.

Borde måla, om jag skall ha utställning i januari (wee!), borde läsa på modersmålet som jag skall försöka höja (det ena poänget harmar otroligt nu),
borde rensa min dator och borde... Men dagarna rinner ändå iväg. Och imorgon ska jag tvätta kläder. Det är ett under om dom lyckas överleva.

Den 16:de kommer jag hem en sväng. Och veckoslutet efter det. You better be there, my beloved ones!

hej Jenny!,
Amanda
(även kallad Mumin)


Jag drömde om oss inatt - vi borde skämmas

Jag ber om ursäkt för den långa pausen. Och för ett förfärligt långt inlägg igen. Men det blir bättre - jag lovar.

Fredagen den trettionde juli fyllde min kära mamma 49 år. Så då firade vi henne med klackarna i taket, eller ja, Jenny och jag i alla fall.
Vi lyssnade på natteravn som lär vara en ny Magaluf-låt, fotade mindre smickrande bilder, tänkte skapa en Facebook-account för min rumpa,
spelade "jag har aldrig" på två pers, och där emellan umgicks vi med gästerna och pratade om Mumin, skrattade åt Jennys hamster-likhet (namm!),
och jag öste så mycket kaka att jag hamnade ta en större tallrik och hoilade "Tack Mååns!" (från Eva&Adam) till min pappa, med Baileys i handen.
Dock blev jag aldrig på humör, dessvärre bara trött. Så efter att besökt både Lindas och Fé, drog jag hemåt redan klockan ett.
Dock blev det inte många timmar sömn ändå. En hel del filosoferande argument istället.

Från fredagen;


Mamsen och jag.


Jag ska hugga in pajen och Jenny är skeptisk.


Kusin Cati var inte riktigt messis.


Här började min och Jennys humor gå åt fel håll.


Smickrande.


Här tyckte vi att Jenny var otroligt lik en hamster. En söt sådan.


Jenny lekte piilo-paparazzi.


Lördagen därefter innebar Åttaklubbens sista keikka. Vårt kära bänds sista officiella keikka. Kanske gör vi lite comeback då och då, får väl se.
Anyway, var det keikka i Tenala som gällde. Något överdrivet riv var det väl inte, men riktigt smarrigt. Runt tolvtiden åkte vi med Kira till Ettan.
På vägen dit bjöd generösa Simon salmiakki och vi alla hoilade högt till Black eyed peas som dunkade ur högtalarna - och på Ettan blev det wut.
Vi "dansade"/"skrek" till den önskade låten "shots" för fulla muggar på dansgolvet, jag talade med allt och alla och kände mig förskräckligt hurja. 

onsdagen stressade vi runt som yra höns med mamma och pappa på Ikea. Allt eftersom söndagen innebar Stockholms-flyttning.
När vi sedan kom hem hoppade jag stressande in i några varmare kläder, för att sedan bege mig till mina kära vänner och (mindre) kära Fé.
Men här igen blev det wut! Freja svepte lite drinkar, Strittis hoilade "höns!" då jag tillslut fick henne wut och Jiggy raggade upp grannbordet.
Sedan hittade jag en-liters-Smirnoff i väskan och festen på skyddsvägen fortsatte. Jag cyklade runt med Jennys jopo och talade i telefonen.
Sedan åkte jag snällt hem med mamma.

Fredagen den sjätte var min sista jobbdag. Det firades med skumppa och klackarna i taket, typ. Efter jobbet och två espresson var jag på G igen.
Det blev en liten förfest hos Wille för att sedan besöka alban. På alban sjöng vi högt "Mera brännvin.." vid bardisken tillika som vi shottade tequila.
Efter att jag låst cykeln, sagt farväl till Jenny och Wille med ett; "Nu ska jag hitta mig en man",  slutade kvällen med att jag ramlade in i Luddes bil.
Det är alltid värt det! (Det står så på Willes vägg).

Lördagen bestod av en snabb trip, för mig själv som kändes svagt krapulantisk, till huvudstaden.
Via Jennys balkong, till prisses där Lucas köpte en hamburgare utan någon fyllning alls, till Bayan där minttun flödade, för att sedan...
...för omväxlingens skull...besöka Ettan. Där hällde vi dricka på varandra på dansgolvet och timmarna galopperade iväg som vanligt.
Så Mamma bokstavligen drog upp mig från sängen när vi skulle med morgonbåten till Stockholm.

Enda till tisdagen befann jag mig i Stockholm i min nya etta. Är väl rättare sagt ett förortsbarn (som Jenny kallar mig) eftersom jag bor i Älvsjö.
Vi sträckte av och an till Ikea och borrade så att grannarna vaknade. Och på tisdagskvällen med kvällsbåten var min blivande granne Sandra med.
Trots tröttheten bestämde vi oss för att fara på "en drink". Drinkarna blev bara fler, och tillsist bjöd både bartendern och våra nyfunna "vänner".
Sandra bjöd upp främlingar till humppa-musik, gestade för belgier och efter att allt stängde körde jag och Sandra bil mot varandra (jag vann hej), 
medan bartendern försökte make a move och hela auran var väldigt lullig. Runt fem ramlade jag in i hytten och landstigningen var nära.

När jag på onsdagskvällen börjat känna mig som en människa igen, blev det Bayan och Fé-yras. Jag följde hem en snurrig Ludde enda till dörren.
Vi satt hos Willes med svenskarna, Jenny & Jennifer. Jag drack från en vindunk. Jag klättrade upp för brandstegen på Willes vägg och "surprisade".
Sedan cyklade vi återigen hemåt, efter att vi återigen väckt Willes grannar.

torsdagen for den psykadeliska-trippen, dvs jag och Jenny, till Borgbacken. Jag hade inte varit där på cirka 5 år - så ivern var på topp.
Sömnbristen spökade när vi åkte i en egen privat kupé i tåget. Sedan följde vi några ungar som mumlade om "Lintsin", eftersom vi inte visste vägen.
Fram hittade vi, och efter många bumpy-rides stack vi hem. Vi hann både beundra jarrumiehet och åka Salama alltför många gånger.

fredagen drog vi ett varv till Grabsko-stranden med Cessi. Dock var jag lite mesig med vattnet, men jag kom i.
På kvällen blev det en legendarisk terassfest @ Lindholms. För att sedan fortsätta cyklandes till Bayan och återigen utanför Fé (haha).
Plötsligt hamnade jag och Jenny på efterfest. Och utanför Kronomagasinet. Och hela tiden höll vi på att dö av skratt och skickade åt FettoLarry.
Morgonstunden hade guld i mun när vi cyklade hemåt.

(Nalleri, jag snubbla, taxisen, Jr. Jenny - i vår ark, Oliver Deniro, "mämämämä?", I'm your woodobag, Krukas, sotta, Leknes, håva in Grisn,
"jag trodde att din sko var av men den var på" och ...bullar blev hemskt roligt just då. Men tyvärr så är det svårt att förstå.)

Från terassfredagen;


Johannes och Johan.


Jenny var väldigt söt.


Jag var mindre söt.


Fire.


Här gick humorn igen neråt.


Den legendariska ekonomiska-rökningen.


Vattenpipa, Johan och jag. Och suddighet.


"Tag en bild så du kan sakna oss i Sverige när du tittar på den". Jenny och Lucas (aka Lill-Stina).


Jenny pekar ut Ruben.


Jag är lite kär i den här flum-bilden.


Evers är alltid med - nästan.


Lördagen bestod, kort och gott, såklart av det legendariska ettan-besöket. Med en trevlig förfest @ Olanders.
På Ettan var det proppfullt. Dansgolvet var proppat av hoppande individer och temperaturen samt fiilisen var ganska så het.
Vi hann hoppa runt på scenen tillsammans med Lill-Stina, både spilla och dricka shottar, för att sedan sluta kvällen på en brygga.



Mot min stora förskräckelse är sommaren slut, vilket märks av att Linda har börjat skolan, jag har börjat dricka te och kvällarna är kyliga och svarta.
På söndagen flyttar jag. Men I'll be back.

Jag la på en Norah Jones låt, och märkte att den stämmer hemskt bra in. För visst är det lite så, att vi alla är mer eller mindre kära på sommaren.
Men ofta när sommaren är slut slutar också ett kärlekskapitel. 

Alltså denna låt;

The summer days are gone too soon
You shoot the moon and miss completely
And now you're left to face the gloom
The empty room that once smelled sweetly
Of all the flowers you plucked if only you knew the reason
Why you had to each be lonely, was it just the season?
Now the fall is here again, you can't begin to give in, it's all over
When the snows come rolling through, you're rolling too with some new lover
Will you think of times you've told me, that you knew the reason
Why we had to each be lonely, it was just the season


 

 


 

Amanda